Liten och nätt, men kraftfullt karaktäristisk
Brunkullan är visserligen en lågväxt liten rackare, men den röjer sig lätt på fjällängarnas karga blomstermatta genom dess kraftiga, till en början nästan svartaktiga purpurfärg och med en stark igenkännande vaniljdoft.
Brunkulla (Gymnadenia nigra) förekommer främst omkring Storsjön i Jämtland och på ett fåtal andra platser i övriga Norrland. Denna lilla orkidé är idag en starkt hotad art och finns i Artdatabankens rödlista över hotade arter. Den är därför fridlyst sedan 1958. På 1880-talet var det däremot en vanlig växt och barnen stod på Östersunds järnvägsstation med buketter av brunkulla och ropade ut till turister och stadsbor:
”köp en bukett brunkullor, hundra stycken för tjugofem öre”
I Alperna kan man också finna den idag, men där är den mer allmän och får dessutom namnet ”Chokoladenblümchen”. Man har där iakttagit ovanligt talrika insektsbesök hos dessa blommor.
Naturreservat i Röjan
Brunkullan är även Jämtlands landskapsblomma. Därav är vi förstås lite extra stolt över den, precis som vi är över mosippan i Härjedalen. I Vemdalen finns inga direkt kända platser där brunkullan kan ses. Men inte så långt härifrån, vid Röjan kan man skåda den vackra blomman om man har tur. Blommar gör den oftast i juni/juli, så det är då man ska leta om man vill skåda den i sin fulla prakt.
Naturreservatet Röjan bildades 1982 för att bevara brunkullan. Reservatet består av en äng med omgivande åker och skog som skyddas tack vare den lilla orkidén. Den är nämligen en konkurrenssvag, ljuskrävande växt som är helt beroende av att platsen hålls öppen med slåtter eller bete. Eftersom hävden av ängarna stadigt minskat så har brunkullalokalerna minskat. I Röjans naturreservat slår man ängen en gång om året och här finns även några gamla lador bevarade, som vittnar om gångna tiders slåtter. Röjan hittar man ungefär 15 minuter från Vemdalen längs väg 315, en mil väster om Rätan. Reservatet ligger öster om järnvägen.
Spara i Mitt Äventyr
